Förlossningsberättelse.

I tisdags ringde jag in till förlossningen för att berätta det min BM hade sagt i måndags, att jag var öppen 2-3 centimeter och att jag var mogen för en igångsättning.

När hon på förlossningen hade diskuterat med en läkare, så ringde hon tillbaka och sa att dom ville ha in mig direkt! Så det var bara att skicka Jacob till dagis, som dessutom hade världens värsta trotsdag, ringa Mattias som var på jobbet, packa det sista och sen hitta barnvakt till senare på dagen, som blev min far.

Väl inne, så blev jag undersökt och dom sa att det var helt okej att sätta igång mig och ta hål på hinnorna. Blev väldigt glad och blev sjukt taggad inför förlossningen. :-)
Dock sa dom det att dom hade väldigt mycket att göra på förlossningen, så vi blev ivägskickade för att äta lunch för att sedan komma tillbaka för igångsättning i fall det var lugnare.

Så vi åkte och käkade och var väldigt nervösa för att bli hemskickade pga. platsbrist.

När vi kom tillbaka, blev vi inskickade på ett rum - vi hade fått ett rum! Nu skulle det bli bebis. :-)

När min BM kom in och skulle känna efter, så sa hon att hon tyckte jag var för omogen. Antar att det var för att hon hade tjocka fingrar - och korta! Så hon skulle gå och prata med en förlossningsläkare om igångsättningen, vilket gjorde så man blev lite nerslagen igen.. Vi hade dock tolkat allt fel, och när förlossningsläkaren väl kom in och undersökte mig, så sa hon att det inte var något problem att sätta igång mig, och samtidigt så tog hon hål på hinnorna. (Detta var runt tredraget).

Fick småvärkar en halvtimme efteråt, men inget som kändes direkt. Sen satte dom droppet, men inget direkt hände. Blev lite le, så då tog jag droppställning och min man med mig ut på promenad i korridoren, och sen körde det igång på allvar runt halv sex på kvällen. Då tog jag lustgasen, och den var min vän tills slutet.
Fick väldigt mycket beröm över hur kontrollerad jag var, eftersom jag hade varit så förlossningsrädd innan. Har ju iofs en bra man som kunde tagga mig, och hans ord flög runt i huvudet precis som lustgasen "För varje värk kommer du ett steg närmare", var det enda jag hörde, det och suset från masken.

Sen vid tjugo över åtta, så kom förlossningsläkaren och skulle lägg EDA. Men precis när hon skulle göra det så sa jag att jag ville krysta. (Hon hade precis undersökt mig, och jag var öppen 5 cm). Och eftersom jag var omföderska så tog dom mig på ordet, och läkaren sa att det var bättre att lägga spinalen för EDA:n skulle inte hinna värka innan det var dax. Så lagt och gjort, så fick jag spinalen.

Sen kom en till krystvärk, och hon undersökte mig igen (ca 20-30 minuter efteråt då hon hade känt att jag var öppen 5 cm), och konstaterade att jag var helt öppen!

Så det var bara slänga upp benen, och efter tre krystvärkar så var Wilma ute. :-)

En helt underbar förlossning, med världens bästa man och världens bästa BM. Jag önskar alla en sån här förlossning, trots att jag fick sys några stygn pga. att hon var så stor.

Wilma föddes den 18 Oktober klockan 21.01 på NÄL i Trollhättan, vägde 4350 och var 51 cm lång, världens bästa lilla Wilma.


Tur att jag fick en igångsättning efter mycket om och men, hade jag väntat till BF eller gått över hade fått en bebis på över 5 kg - inte okej.