Tiden går verkligen fort, och jag får ångest varje gång någon påminner mig om det..
Vi har levt i en disträ vardag som har blandats med hopp och förtvivlan. Nej, 2011 var inget roligt år.
Det positiva med 2011 var att vi fick Wilma, och att Jacob fick sin kortisonbehandling i början av september som har gjort att han varit frisk sen dess!
Sen alla graviditetskrämpor, sjukhusvistelser och arbetslösheten för Mattias blev en stor del som gav sorg förra året.
Löner som inte blev utbetalda i tid, media varje dag, oron över framtiden, oron över att någonsin få ett jobb.. Det radades upp.
Tror det var all ångest över pengar som gjorde att jag redan började jobba i november, även om jag inte orkade. Jag behövde komma iväg, tänka på nåt annat. Men varje gång någon nämnde att jag hade en bebis hemma, ett litet liv vars barndom inte kommer igen, så blev jag gråtmild..
Tror all ångest gjorde så att amningen aldrig kom igång, men visst, flaskan går lika bra såklart..
Egentligen är jag nog rätt trött, men det är ju bara att kämpa på. Vi båda är arbetslösa, verkligheten är inte snäll emot en bara för att man vill det.
Var på en arbetsintervju idag, där kommer jag antagligen få fast jobb med skitlön då jag blir lärling. Självfallet väldigt kul med fast jobb, men det är alldeles för låg lön att vara lärling.
Frågan är om man kommer klara av det ekonomiskt när M. går över till FP. Detta skitboendet kostar ju ca 10.000 kr varje månad. Kan ju säga att jag hellre hade lagt dom pengarna på att bo i ett större hus än det pluttiga vi har nu.
Vi hade nästan halverat kostnaden på ett hus vi köpt för miljonen jämfört med denna bostadsrätt vi bor i nu med svindyr avgift, tyvärr kan ju inte banken se på detta sätt.
Aja, över till annat..
Wilma växer så det knakar, hon är 3 månader idag. Hon sitter hyggligt med stöd och pratar jättemycket. Hon är en riktigt nöjd liten tjej som verkar se livet från den ljusa sida. Hon gillar att prata, kolla och försöka ta skallran och läsa prasselbok. Hon älskar också att mysa och kramas, och somnar i egen säng klockan sju varje kväll. Well, varje kväll är väl att ta i, ibland slocknar hon redan 18.30.
Sover oftast fram på förnatten, vill ha mat och sover ett par-tre timmar till innan hon vill ha mat igen och antingen gå upp eller sova i en timme till. Kan ju meddela att uppstigningen kan bli VÄÄÄÄLDIG tidig, typ runt 04.00 ;-)
Hade gärna haft henne vaken längre på kvällen, men det går verkligen inte. Hon är ett megatrött litet knyte på kvällen. :-) Och dom är ju små så kort tid, så vad gör ett halvår med störda nätter när hon oftast vaknar upp och skiner som en sol och säger god morgon på sitt språk? :-)
Hur som haver, det finns en morgondag och livet rullar vidare. Inte stannar det upp, även om farthinder kommer i vägen. Man blir lite hårt tillknycklad av alla gupp, men snart kommer det nog en jämnare väg som ger lite stadga!
