Igångsättning.

Den 10 Oktober, klockan 10.00 ska vi befinna oss på NÄL för igångsättning. Hon trodde inte det skulle vara några bekymmer att få igång mig eller vad man nu kan säga, så det håller vi tummarna på. Hon sa att i värsta fall så får man komma tillbaka efter ett par dagar igen och försöka..

Det är 1½ vecka kvar, det är galet nära, men ändå ingenting man riktigt kan ta på fören det väl är dags. Men nu vet jag, och det lättar psykiskt, att det är max 2 veckor kvar sen är bebisen ute. Min smärta som jag har idag är obeskrivlig, och jag hoppas den kan klinga av en del så jag kan spendera all min vakna tid åt att få vara med barnen och hitta på nåt kul med dom!

I slutet av nästa vecka ska allt färdigställas. Huset ska storstädas, alla bebisgrejer ska gås igenom och jag ska börja ställa in mig psykiskt inför det som komma skall..

Pirrigt. :-)

27 Oktober.

Idag är det lugnt hemma. Mattias är på jobbet och barnen är på dagis (20-timmars är dom). Så jag har i lugn o ro suttit vid datorn och faktiskt gjort det jag skulle, vilket resulterade i att sista uppgiften är skriven. Dock har jag en komplettering kvar, men den får jag ta o ordna med i morgon och skicka in. :-)

Dagen började tidigt idag, ca 04.30, då Jacob ville upp o bara vara busig. ;-) Gjorde ingenting direkt, man får ju ändå vänja sig av med att få sova till halv sju-sju snart. Barnen lät mig somna på soffan en sväng efter frukosten, vilket var skönt. Underbara barn jag har!

Nu ska jag snart äta lunch, och sen ut med hunden en sväng. Sen ska jag lägga mig i soffan och vila middag en stund, innan jag ska hämta barnen halv två. Ska nog ta o gå till skogen med dom idag och samla löv och sedan göra tavlor, slita ut mig lite extra idag när jag ska till läkaren och prata om igångsättning imorgon ;P Ska verkligen bli spännande o se vad hon säger och vad hon tycker!

Vad beslutet än blir, så är det inte lång tid kvar. Gick i förlossningstankar hela dagen igår, och kunde knappt somna igår för att alla tankar for omkring i huvudet. Men jag känner mig MYCKET lugnare denna graviditeten än den med Jacob. Tror andra barnet var nervösast att vänta, då man inte visste hur man skulle klara av att ta hand om två. Klarar man två, kan jag säga, så klarar man tre, och klarar med det så klarar man fler om man vill ha. Hehe

Hur som haver, snart får vi se om det är en liten Wilma eller en liten Rasmus som ansluter sig till nuvarande syskonskara. :-)

25 September

Jag är "fortfarande" sjuk. Det är ett elakt virus som satt sig i halsen och i öronen på mig.. Det svider och är jättesvullet i halsen, sen går det upp i öronen och gör ont o kliar. Det kliar så jag snart blir galen!

Idag har jag haft noll energi, och knappt orkat resa mig från soffan. Vilket resulterade i 3 timmars spelande på xbox..

Sen har jag ju inte direkt sovit i natt heller, överraskande. Sov i halvtimmes-intervaller, sen gick jag ned någonstans vid tre, för att dricka honungsvatten och ta ett par alvedon. Antar att det var den lilla febern som vägrade låta mig sova.

Denna natt hoppas jag kunna sova bättre, är inne på för många nätter utan sömn nu.

Igår ställde vi in spjälsängen i vårt rum, jättemysigt blev det :-) Imorgon ska jag, om jag orkar, packa BB-väskan. Kan ju vara lägligt när man är inne i v.36 snart 37.

Annars, inget nytt under solen. Klagaosången från oss sjuka här hemma fortsätter rulla ;)

23 September.

Idag är det fredag och det är bara några fåtal dagar kvar tills vi ska prata om igångsättning, och vilket jag idag hoppas går igenom. Idag hoppas jag att jag får lite plats i vardagen och får klaga och ta det lugnare än vad jag har gjort de senaste två veckorna då min man varit sjuk (han är fortfarande sjuk iofs).

Tror jag har hållit igång för mycket de senaste dagarna, men är man tvungen så är man ju. Man har ju fler att ta hand om än en själv. ;) Båda barnen har ju varit sjuka i loppet av dessa två veckor, samt min man. Han har varit ganska risig faktiskt, och det blir ju inte direkt bättre verkar det som. Dock verkar alvedonen hjälpa en hel del, så idag får han knapra det, eftersom jag knappt ens kan gå.

Kanske är det så, att det går bättre i eftermiddag, hoppas verkligen det. Jag hade planerat igår att ta barnen till skogen och samla diverse höstlöv och göra fina hösttavlor.. Känns surt att inte kunna vara den mamma man vill ibland, men det går över snart, snaaart kan jag börja med sjukgymnastik och få i ordning på mig. Så för allt i världen, så hoppas jag på igångsättningen.

20 September.

Blir till att leva på sparlågor också från de korta stunderna av sömn i natt.. Dels så låg min underbara hälft och hostade till över 12-slaget, och sen så fick jag grym halsbränna och fogarna började kärva. Fick sova småstunder mellan 00.30-04.00, för att sedan ligga vaken till halv sex för att försöka hitta en bekväm ställning att sova i, lyckades antagligen i några minuter för att sedan vakna upp och känna extrem smärta över att bäckenet hade låst sig. Det var bara bita ihop och försöka resa sig upp för att låsa spärren. Efter det så vågade jag inte lägga mig ned igen kan jag ju meddela. ;-)

Huvudsaken är i alla fall att båda barnen fick sova igenom natten med feber, då kanske dom är lite piggare idag! Jacob vart bar slö igår, och Julia med. Åkte till stan med henne igår då hennes feber hade verkat ge med sig, men hon var bra trött hela tiden och när vi kom hem och tog tempen lite senare så visade det sig att hon visst hade feber. Tusan!

Vet ni vad? Nu är det 8 dagar kvar tills bedömningssamtalet om igångsättning! Håller tummar och tår att hon förstår situationen, och ger klartecken.

19 September.

Vilken vecka det har varit, hoppas den som kommer bli bättre! Maken har varit sjuk sen i måndags, och idag är han väldigt risig. Han kan knappt få fram ett ord utan att hosta eller hämta andan, så nu har jag fått honom att ringa till vårdcentralen i alla fall, får se om han får någon tid!

Julia har blivit bättre i alla fall, medan Jacob blivit dålig.. Jag har varit vaken heeeeela natten med honom, då han har haft 40 graders feber och inte velat sova. Känner att min energi är på noll, och det är ingen idé att samtala med mig då jag varken hör eller tar in det någon säger. Mitt minne existerar inte över huvud taget. Det är lite läskigt faktiskt..

Har inte haft någon energi sen Juli, och inte konstigt när man inte får sova eller har något bra HB-värde. Min energi räcker nätt o jämt att göra det jag gjort de senaste månaderna - ligga i soffan, gå på toa och laga mat. Så dessa sju dagar har varit en utmaning, även om jag älskar att pyssla och ta hand om mina älskade små (plus en stor). ;)

Tror ni jag längtar att komma igång med promenader och träning när bebisen kommer så jag orkar lite mer än så? :P

17 September.

Två nätter i rad har jag vaknat utav att jag känt av smärtan ifrån höften/benen i drömmen. Igår var jag tvungen att tackla smärtan och hantera vardagen som jag vore helt bra, eftersom maken var totalt däckad i feber, stackarn. Har nog inte sett honom så dålig sedan magsjukan för ett par år sedan..

Var dock skönt att kunna intala sig att man mådde såpass bra så att man orkade ut med barnen, för att kunna känna självständighet är guld värd!

Idag är jag dock inte lika duktig på att intala mig att jag är smärtfri, för idag kan jag knappt sitta utan smärta. Väntar på att alvedonen ska hjälpa, och får väl snart ta till tensapparaten för att kanske leda bort smärtan lite.

Känns verkligen som någon krossat ena sidan på bäckenet, och att känna sig på topp är en utmaning. Förstår varför folk blir bittra av att gå med smärta i åratal, för det är inte lätt när det både hindrar sömn och ens vardag.

Nej, nu ska jag i alla fall sluta klaga.. 1½ vecka kvar till bedömningssamtalet ang. igångsättning.. Stå ut!

14 September.

Idag har jag varit hos barnmorskan, och hon ringde till Näl och ordnade en tid för att prata igångsättning. Känslorna är med skräckblandad förtjusning då man har hört så mycket illa om igångsättning och dess biverkningar.

Många säger att dom får pinvärkar av att bli igångsatta och att det blir extremt intensivt. Frågan är bara om det är någon skillnad när man tänker på hur Jacobs förlossning var. Där blev jag ju mer eller mindre igångsatt i v.41 då mina värkar avtog. Så dom satte ju dropp och tog hål på hinnorna, och den förlossningen var verkligen jätteintensiv och jag hade hemska värkar. Överlevde jag den, dock med lite men, så klarar jag väl den här sista förlossningen trots igångsättning?

Well, vi får väl se vad läkaren säger om ett par veckor och hur hon bedömer mognaden för igångsättning så får vi ta det därifrån..

13 September

Idag är det höstrusk ute, och inte har det gjort mig någonting alls. Jag älskar hösten.. Den svala, syrerika luften gör en gott i kroppen.

Tog barnen till dagis i morse, och jag njöt av friheten att kunna gå och faktiskt kunna ta barnen till dagis för första gången på länge. M. har varit på jobbet idag, så jag har haft en dag för mig själv. Lämnade av barnen som sagt på dagis i morse, sen åkte jag och handlade lite och sen åkte jag hem. Pluggade lite, tittade på The Big Bang. och sen så tog jag ett mysigt bad med tända ljus!

Nu på kvällen så har jag o barnen suttit och byggt hus i Sims, vilket dom tyckte var otroligt kul. M. är iväg på hockey i Göteborg med en kompis, så min kväll blir spenderad i ensamhet. Det blir jag, Halv åtta hos mig och Idol så det är inte så illa pinkat precis!

Nu blir det till att lägga små sömniga barn!
Ha en bra kväll.

Känner mig arg och blottad.

Känner mig arg, och jag känner mig blottad.. Jag är arg över Aftonbladet, skittidning med skitskribenter, för dom har lagt in en stor bild på familjen i en artikel om SAAB. Vi sa ifrån igår, att vi vill inte ha med någon bild, att dom inte fick ha med en bild. Dom kunde få ett par småkommentarer från M., med thats was it..

Jag orkar inte med den här resan mer, vill ha det lugnt och stabilt ett tag. Vilket vi inte haft på lääänge.. Jag känner mig totalt utblottad och tömd, och jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. Energin sipprar iväg, o jag orkar knappt sova på natten.. Det sista jag ville ha, var en bild publicerad, det är nog som det är!

Vi har haft två jättefina journalister här från DN som varit fantastiska, som ska göra ett artikel till deras söndagsbilaga, och man tycker att det skulle räcka där.. Men när Aftonbladet tar sig rättigheten att publicera nåt dom inte får, så tappar man tilliten på alla journalister och deras ärlighet..

Bajs

Jag tror inte att botten finns, där man sägs hamna när allt är skit. Jag tror att hålet är bottenlöst, och det är inte fören man finner nåt att greppa efter som gör att man kan börja må bättre och klättra upp igen. Känns som man fallit länge nu utan någon som helst medvind i seglet..

Man kan inte bryta ihop heller, för familjens skull, man måste hålla god min och försöka att inte skjuta över allt det dåliga man känner på barnen. Det är en kamp som man får ta, och som förhoppningsvis inte håller i hela livet.

Känns som man kan sitta och klaga i all evighet, men vad tjänar det till när man redan hört versen tusen gånger om? Det finns inget mer att säga än att allting är oerhört fel just nu, och att man känner att för varje dag som går så kommer man närmare ett sammanbrott. Det känns fel att det ska behöva vara såhär, att det ska vara så svårt att leva ett liv.

När blir man stor?

Jag sitter o funderar över frågan "Vad vill du bli när du blir stor?" och jag kommer inte fram till när man blir stor, för jag kommer inte på vad jag vill jobba med.

Jag har läst till fordonsmekaniker, till undersköterska och till plattsättare.. Men frågan är om jag vill jobba med någonting utav det. Jag har inte ens kommit fram till vad jag tycker om att göra, eller vem jag riktigt är. Jag har ju fått ställa mig åt sidan sen jag blev gravid med Julia när jag blev 18, så jag har lixom inte tänkt vidare på vad jag skulle vilja göra eftersom livet mest har rullat på.

Vad passar jag som, vad brinner jag för? Vad har jag för intressen?
Ska det vara lätta frågor att svara på, när man inte har tagit sig tiden att fundera?

Får faktiskt nästan ångest när jag ska skriva ett personligt brev och berätta om mig själv och mina intressen. Mina intressen ligger helt o hållet i min familj. Jag menar, vår familj är ingen lugn familj.. Det är alltid nåt som händer här :P
Jacob med sin sjukdom, Julia med sina tics och M. med hela saabsituationen, och jag, jag som är gravid och bara är hindrat till att göra massa saker pga. massa komplikationer.

Jag har lovat mig själv att efter förlossningen, så ska jag börja fundera vad det är JAG tycker om att göra. Hitta intresse och kommer tillbaka på rätt spår, o faktiskt tänka lite på mig själv.

1 September

Nu är September här i alla fall, hurra! Det var 7 grader i morse när jag klev upp, riktigt höstigt.. Sjunker det ett par grader till så åker barnens höstjackor på.

Natten var förjävlig, som vanligt. Hade lust att redan ge upp vid ettiden, men jag höll mig kvar hela natten trots grym smärta och en förkylning som kickat in. Somnade visserligen sittande vid ettiden, så nackspärren kom som ett brev på posten sen vid fyra-femtiden.

Gick upp sedan vid tjugo över sex och käka frukost, gick genast o la mig igen. Barnen var så gulliga, dom satt bredvid mig uppe i sängen och lekte. Kändes väldigt bra att ha barnen nära, man saknar dom otroligt mycket när man är totalt passiv om dagarna och inte kan göra annat än att bara vara tråkigt och trött.

Vid halv nio fick Julia gå till dagis, och strax därefter tog M. med sig lilleman ut i skogen på äventyr. Äventyr kan man säga att det blev, för maken kom hem alldeles blöt. Han hade tagit sonen i famnen och skulle hoppa över ett dike till en äng, ja, han trodde att det var en äng. Vad det egentligen var, så var det en sumpmark och han åkte ned till knäna i marken och ramlade omkull. Sonen hade visst kiknat av skratt när dom sedan skulle dansa sig därifrån, från den ostadiga mark. :-)

Nu har jag precis ätit lunch, och ska snart upp o lägga mig igen. Känner mig inte helt hundra, och bihålorna och hjärnan känns full av gegg, resterande av kroppen beter sig som den gör när den är full av alkohol. Man har ju varit skonad länge från sjukdomar, så att den förkylning fäller en precis är ju inte så konstigt.

Ni får ha en bra dag!