Man känner sig så löjlig, när inte någon tar ens sjukdom seriöst..
Nu i en veckas tid har jag haft feber från och till, och yrseln var som ett brev på posten. Igår kunde jag knappt gå för att jag var så ostadig, hela världen försvinner från mig när jag rör mig eller anstränger mig.
Samma är idag, jag kan inte göra ett skit för då känns det som jag ska falla ner till golvet o svimma. Jag kan inte ens lyfta ett mjölkpaket utan att känna yrsel..
När jag fick diagnosen kristallsjukan efter någon fråga, fick jag bara till svars att det är nåt jag får leva med eftersom den är kronisk hos mig som brukar få attacker.
Men nu när jag har det konstant, så börjar jag undra om det är något annat..
Hela mitt liv rubbas av detta, jag kan ingenting - jag kan inte ens ta hand om barnen själv när det är så här..
Jag vill få nåt sorts intyg, så jag kan visa både arbetsgivare och min lärare i skolan så att det blir mer trovärdigt..
Blä för det här, hade gärna tagit något annat än yrsel alltså...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar