Två nätter i rad har jag vaknat utav att jag känt av smärtan ifrån höften/benen i drömmen. Igår var jag tvungen att tackla smärtan och hantera vardagen som jag vore helt bra, eftersom maken var totalt däckad i feber, stackarn. Har nog inte sett honom så dålig sedan magsjukan för ett par år sedan..
Var dock skönt att kunna intala sig att man mådde såpass bra så att man orkade ut med barnen, för att kunna känna självständighet är guld värd!
Idag är jag dock inte lika duktig på att intala mig att jag är smärtfri, för idag kan jag knappt sitta utan smärta. Väntar på att alvedonen ska hjälpa, och får väl snart ta till tensapparaten för att kanske leda bort smärtan lite.
Känns verkligen som någon krossat ena sidan på bäckenet, och att känna sig på topp är en utmaning. Förstår varför folk blir bittra av att gå med smärta i åratal, för det är inte lätt när det både hindrar sömn och ens vardag.
Nej, nu ska jag i alla fall sluta klaga.. 1½ vecka kvar till bedömningssamtalet ang. igångsättning.. Stå ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar