Som en skugga i vardagen.

Jag känner mig som en skugga i vardagen när jag är totalt passiv och inte ens har förmågan att stå på mina egna ben.
Idag är en sådan dag, och så går det när man ignorerar signalerna ifrån sin kropp och vill leva ut de dagar man är rörlig.

Har suttit med tens på morgonen och tagit ett par alvedon, o inget hjälpte. Hade tänkt att åka o bada idag, nu innan Jacob blir sjuk igen, men det blev ju en total flopp.

Hade behövt sätta mig i badkaret för att få värme om ryggen och benen, men jag kan inte ens lyfta benen över kanten, haha.

Tur att barnen är såpass stora, så att dom roar varandra, och jag är otroligt glad att ha min man hemma som kan sköta sysslorna om dagarna. Dock är det inte alltid jag låter honom göra allt, för jag vill inte känna mig totalt handikappad och inte heller lämpa över allt på honom. Vilket jag oftast får känna av senare.

På måndag ska han dock till jobbet en sväng, sen får vi väl se om det blir en fortsättning där. Saab verkar nått tunnelns slut.


Har insamlingen imorgon också på torget, men jag kommer nog inte ens kunna leda den. :-( Uselt.. Men vad ska man göra, när man varken kan sitta eller stå?
Well.. 69 dagar kvar, sen får jag det lilla liv som bakats i 9 månader!