Jag har startat en grupp på facebook som heter Föräldragruppen mot barnfattigdom.
Barn i Sverige hamnar ofta i skymundan med tanke på alla andra organisationer som går ut på att hjälpa människor i andra världsdelar.
På senare har dock våra barn i Sverige uppmärksammas i media, vilket inte borde gömmas undan. Att växa upp i en fattig familj, där man inte har råd med att gå med i en förening som kostar massa pengar med medlemsavgift och utrustning, är psykiskt krävande både för barnet och föräldern/föräldrarna.
Att inte kunna få gå på det där discot som alla andra ska göra, för att man inte har råd, eller att inte få åka på skolresan på sportlovet för 955:- till fjällen, gör att man hamnar i utanförskap som barn/ungdom.
Alla barn borde ha lika rättigheter, och alla borde få en chans att få vara med i det sociala nätverket, och det är precis det vi vill göra i gruppen.
Vi vill kunna ha aktiviteter där barnen får leka tillsammans, pyssla eller kanske till o med ha någon talangjakt eller något disco.
Där för man inte bara barnen tillsammans, utan andra föräldrar som kan bli början på en lång vänskap.
Tillsammans kan vi ändra det skeva samhället där man rangordnar familjer efter dess ekonomiska ställning.
Gör slag i saken, hjälp ett barn att komma in i gemenskapen. Ge en familj en chans, att ge barnen en tillvaro med andra.
Sponsra oss med leksaker, barnkläder, pysselsaker, filmer eller vad ni kan och har möjlighet till.. Självfallet kan man sponsra med en peng, och dessa pengar kommer gå oavkortat till aktiviteter. Så detta är inget vinstdrivande pengamässigt, utan känslomässigt.
Verkligen ett jättebra initiativ! Jag tycker dock att man inte får glömma att utanförskap faktiskt handlar mycket om det egna förhållningssättet, och det för du också över till dina barn. Vi kan inte skylla på "samhället" i alla lägen, för samhället består av en massa människor som gör aktiva val! Om jag tycker att man måste åka utomlands, måste åka till lekland för att ha kul, måste göra en massa aktiviteter som kostar pengar, då kommer också mina barn att tycka att det är nödvändigt. Om jag däremot lär barn att uppskatta att göra roliga saker som inte kostar pengar, att använda sin egen fantasi, ja då hjälper jag dom att bli självständig, kreativa människor. Själv hade jag aldrig möjlighet att vara med på dyra aktiviteter som barn. Min högsta önskan var att rida men det fanns det inga pengar till. Jag har aldrig varit på skidresa eller varit utomlands. Inte ens i vuxen ålder, och därmed har aldrig mina barn varit utomlands. Dom har inte heller alltid kunnat vara med på aktiviteter som kostar pengar, utan vi har fått välja bort vissa saker. Har vi hamnat i utanförskap? Nej absolut inte. Mina barn, som idag är på väg ut i vuxenlivet, säger spontant att dom har haft en väldigt bra uppväxt. Dom är kloka, självständiga människor som vill jobba och klara sig själva men som förstår att man inte kan få allt man vill ha.
SvaraRaderaSen ska man vara stark som förälder att stå emot påtryckningar också, och även som barn. Avundsjuka är så lätt att råka ut för, och jag själv som barn att jag var avundsjuk pga. andra hade mer än mig, oftast mycket mer än mig. Alla familjer är olika, även känslomässigt. Som du säger, man för över till sitt barn. Man uppskattar nog mer som vuxet barn, eller hur jag ska uttrycka det, att man har fått mycket kärlek än fått mycket materiellt.
SvaraRaderaI slutet är det nog det känslomässiga som betyder mest.
Sen att man vill ge sina barn fler tillfällen att umgås med sina andra kompisar utan att det behöver kosta är ju inte heller fel. :-)