Det börjar kännas otroligt segt och låndraget nu.. Tiden börjar ticka på allt mer, och varken jag eller M. har något fast jobb att återgå till när lönegarantin för hans del löper ut.
Jag har varit på två arbetsintervjuer, men ingen verkade nappa. Det kändes så bra och positivt, när de öste beröm över mig. Men tji fick jag som tog ut segern i förskott.
Sökt jobb i 6 år, och det verkar bli lika många år till av jobbsökande innan jag kanske når hamn.
Jag känner mig stressad som timvikarie, för man vet aldrig när man är ledig eller om man kommer bli väckt av telefonen halv sju på morgonen.
Har börjat sova dåligt på natten, och kommer inte riktigt till ro. Att vara stressad som arbetslös är ett faktum, och att gå in i väggen innan man börjat jobba känns ofrånkomligt.
Någon dag kanske det är ens tur att få det där jobbet, skaffa det där huset och få rutin på vardagen. Att få känna att det är helg, eller att bara känna känslan av ledighet vore skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar